looksthatkill

Började fundera på dagen söndag. Söndagar har nästan alltid varit likamed ångest, hat, depression, ännu mer ångest och viljan att bara försvinna bort, bort, bort tills det kommer en bättre dag. Speciellt de senaste tre åren har jag nästan velat hänga mig för att slippa göra Dom Där grejerna som man gör på söndagar. handla, packa, få skjuts in till stan i beckmörkret, stå på den förbannade busstationen LOET, trängas i den förbannade kön med alla efterblivna pantskallar som inte har hund och som likförbannat ska tränga sig före OCH TA PLATSERNA LÄNGST BAK I BUSSEN SOM ÄR AVSEDDA FÖR DE MED HUNDAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! och slutligen sakta rulla ut genom luleå, se ljusen från norrbottensteatern som skimrar över norra hamn för resan mot hålan öjebyn och mot ännu en skolvecka...

Men så slog tanken mig just nu, att jag har nog börjat gilla söndagar lite grann iallafall.. Numera har det blivit en lugn vilodag (eller på senaste mer bakisdag kanske..) Jag tar sovmorgon, tillåter mig att skippa morgonpromenaden, tar det bara allmänt piano och gör bara saker jag känner för. Så kravfritt! Å så skönt!


Jobbigt att det blivit så kallt nu.. Känns som att man ska frysa ihjäl bara för att de är -3 grader, hur överlever man egentligen när det är minus t j u g o??? Får en iaf onekligen att längta till varmare grader. Kan inte låta bli att kolla på några bilder från Thailand, som förövrigt börjar närma sig ett helt år sen vi var dit.. :o